Hej!
Tänkte börja med att presentera mig.. på bästa sätt.. Vill vara så anonym som det går, så kalla mig Pixie! Jag är en ung kvinna, men ändå tillräckligt gammal för att ha livserfarenhet så det räcker och blir över.. 

Jag har atypisk autism, lider av depression och panikångest, samt "vanlig" ångest. Jag har haft olika bloggar till och från, har även varit på tumblr men aldrig vågat skriva om min situation. Helt ärligt så skäms jag över mina diagnoser, eftersom samhället är så fuckat idag att man gör det. Så, här tänkte jag dela med mig av mina motgångar och framgångar i livet med autism. Welp. Jag är livrädd, men skriva är något jag kan.

Jag kan varna er redan nu, jag är ofta väldigt cynisk, nihilistisk och deprimerad, så det kan bli mörkt, men det är min vardag. Jag har självklart mina bra dagar också! Främst gör jag detta för att andra inte ska känna sig ensamma, för jag känner mig ensammast i världen just nu.

Ni kommer få lära känna mig mer i framtida inlägg. Välkommen till min livsresa. Håll i er.